Så tacklar du känslan av hopplöshet

– Hjälp, har vi gått och blivit fat and unhappy? frågade en god vän till mig på LinkedIn. Han hade noterat att flera av hans kontakter den senaste tiden berättat att de börjat tappa sugen på jobbet. En spännande diskussion följde i kommentarsfältet, det är väl värt att läsa hela tråden.

Det senaste året har varit en prövning för oss alla. Corona eller om du hellre kallar det Covid-19 har drabbat världen, vissa mer än andra. Många av oss har mist någon i sin närhet, andra har blivit uppsagda från jobbet, gått i konkurs, eller själva fått sjukdomen och dras med långtidsverkningar. Andra sliter mer än någonsin och balanserar på gränsen till vad de klarar. Alla är vi mer isolerade än någonsin.

Livet är rätt skit helt enkelt.

Så vad gör man med dessa känslor av hopplöshet och uppgivenhet?

Vad gör resilienta människor annorlunda?

De senaste åren har allt fler terapeuter och psykologer börjat prata om ny forskning på något som på engelska kallas Resilience. Den direkta svenska översättningen är elastisk eller spänstig, men vad det handlar om hur vi kan fortsätta fungera när livet är riktigt tungt.

Alla reagerar nämligen olika på svåra, ibland traumatiska händelser i livet. Vissa blir förlamade och glider in i mer eller mindre depressionsliknande tillstånd som kan vara i åratal, medan andra faktiskt tar sig igenom krisen. De sörjer, men deras liv fortsätter.

Frågan forskarna har varit intresserade av är: vad gör de som inte blir förlamade annorlunda? Finns det något vi kan lära oss?

Tre strategier för tunga perioder

I ett TED-talk berättar forskaren Lucy Hone om tre strategier man kan använda sig av för att fortsätta leva trots att man varit med om fruktansvärda händelser:

Resilienta människor fattar att skit händer. De tycker inte att det är trevligare än vi andra, och de mår inte mindre dåligt av det – men de inser att de inte är unika. Att även om det känns orättvist så drabbas alla människor av svåra saker, ofta flera gånger i livet. De accepterar att sorg och lidande är en normal del av livet. Istället för att fråga sig “varför drabbar det här mig?” ställer de sig frågan “varför skulle det här inte drabba mig när liknande saker drabbat precis alla andra människor som någonsin levt?”

Resilienta människor är väldig noga med vad de fokuserar på. De är duktiga på att se objektivt på den situation de är i och på att fokusera på vad de kan förändra, samtidigt som de på något sätt även lyckas acceptera det som de inte kan göra något åt. Det handlar inte om att man ska ignorera det som är dåligt, utan om att inte glömma det som fortfarande är bra. Forskning har visat att människor som regelbundet försöker fokusera på vad de har att vara tacksamma över blir mer tacksamma, lyckligare och mindre deprimerade.

Resilienta människor frågar sig “är det jag gör just nu hjälpsamt eller skadligt för mig?” Det här är en fråga som ofta återkommer i terapi, för genom att ställa sig den här frågan återtar man en viss grad av kontroll över vilka beslut man fattar. Istället för att vara ett viljelöst offer tar man aktivt kontroll.

Inte en “quick fix”

Det finns ingen “quick fix” för att ta sig igenom perioder när livet är tufft. Det de här strategierna gör är att de ger oss en väg framåt som gör det lite lättare att orka. Och de är tillräckligt enkla för att vi alla kan använda oss av dem i våra dagliga liv.

Tycker du att det här var intressant? Då kommer du antagligen även att gilla inlägget jag skrev för en tid sen om att lycka inte är ett normaltillstånd.

Och jag rekommenderar varmt att du tittar på Lucy Hones TED-talk här nedanför.