Mitt liv är perfekt, ändå är det nåt som skaver

– Jag vet inte riktigt om det är så allvarligt att jag behöver terapi, men jag behöver få prata med någon.

Många av de mail jag får börjar på liknande sätt. Som att man måste kvalificera sig för att få hjälp. Att man måste förtjäna terapi genom att ha varit med om extrema händelser. Att bara om man har så stora problem att ens liv är på väg att slås i spillror – då behöver man terapi. Annars är man en sjåpig hypokondriker som bara behöver ta sig i kragen.

Jag förstår mycket väl var tankarna kommer från, för jag tänkte själv likadant innan jag började med terapi första gången. Kanske beror det på att om man söker hjälp från sjukvården så måste man motivera för en läkare varför man ska få psykoterapi. Pricka av ett antal kriterier. Men inga kriterier avgör om du har rätt att må dåligt.

Det är OK att inte veta varför du mår dåligt

Inom psykologin pratar man ibland om något som kallas dolt trauma för att beskriva orsaken till ångest, nedstämdhet, avstängda känslor, brist på tillit, skamkänslor, bristande självkänsla, koncentrationssvårigheter, ältande med mera som vi ofta förknippar med traumatiska händelser. Uttryckt på ett annat sätt: alla kan förstå att misshandel, övergrepp, olyckshändelser eller naturkatastrofer är traumatiska och lämnar spår i de som upplever dem. Dolt trauma är när vi upplever samma spår utan att kunna knyta det till någon enskild händelse.

Ibland kan det hjälpa att jämföra med hur vi tänker kring fysiska skador.

Dolt trauma är som en stressfraktur

Om du hoppar från en höjd och landar olyckligt på en liten sten eller gren så kan det leda till att du får en spricka i ett ben i foten. Men du kan även få en spricka i ett ben i foten genom att springa för länge eller för ofta, en så kallad stressfraktur. I det ena fallet är det lätt att peka ut den exakta händelse som ledde till frakturen, men i det andra fallet handlar det om en lång rad händelser som var och en för sig var ofarliga, men som tillsammans ledde till frakturen.

Tyvärr slutar likheterna mellan dolt trauma och stressfrakturer där, för orsakerna till dolt trauma hände för så länge sen att det kan vara svårt att koppla ihop dem med hur vi mår idag. Vi vet bara att vi inte mår som vi vill eller tycker att vi borde. Att det är något som skaver.

Det är ditt liv så det är du som avgör

Så hur vet du om du lider av dolt trauma? Enkelt uttryckt så gör vi alla det, mer eller mindre. Ingen kommer oskadd ur barndomen. Den stora frågan är hur stora problem det ställer till för dig idag.

Men det är du som avgör om du förtjänar att få hjälp. Inte dina föräldrar, inte din partner, inte din läkare och absolut inte jag. Den enda som har rätt att avgöra om du behöver hjälp och rådgivning är du själv. Och du förtjänar att må bra.