Därför är terapeuter så intresserade av din mamma
– Jag hade en lycklig barndom så jag tror inte att det finns så mycket att hämta där.
Ungefär så börjar de flesta klienter när jag frågar dem om hur det såg ut hemma när de växte upp. Och de flesta människor har faktiskt en ganska lycklig barndom. Men det finns stora variationer även inom det som är normalt.
Som jag skrivit om tidigare blir vår ursprungsfamilj och våra upplevelser under de tidiga skolåren det som vi kommer att betrakta som normalt. Som barn vet vi inget annat. Världen för ett litet barn är väldigt liten. Får barnet massor med kramar och uppskattning oavsett vad det gör kommer det lite förenklat att utgå från att alla människor kramas och är snälla (och varför skulle det inte tro det?). Får barnet massor med kramar och uppskattning bara när det varit riktigt duktigt kommer barnet att utgå från att det måste prestera för att få kramar och uppskattning. Får barnet kramar ibland och utskällningar ibland lär det sig att människor är oberäkneliga och kan bli osäkert och avvaktande.
De här uppfattningarna om vad som är normalt och vad vi kan förvänta oss kallas ibland för grundantaganden, och de styr hur vi tänker och agerar i olika situationer. Det är saker vi är lika övertygade om som att solen kommer gå upp imorgon.
Grundantaganden kan hjälpa eller stjälpa
Tänk dig två personer som båda kommer till en social tillställning där de inser att även om de är bekanta med några av gästerna så är de flesta för dem helt okända människor. Den ena av dem tänker “spännande med nya ansikten!” medan den andra tänker “oj, vem kommer vilja prata med mig?”
Exemplet är inte taget ur luften. Jag har själv tänkt båda tankarna, om än med ganska många års mellanrum. Och jag fick rätt båda gångerna.
Det går inte att säga att den ena personen har mer rätt än den andra. Båda tankarna speglar tidigare erfarenheter av att komma in i en ny grupp och kanske även hur de behandlades i sin ursprungsfamilj.
Men vilken tanke är mest hjälpsam, om målet är att det ska bli en kul kväll?
Du kan bara kontrollera det du är medveten om
Så när en terapeut ställer frågor om din barndom, är det för att försöka förstå vilka lärdomar – grundantaganden – du fått med dig från din barndom, och hur de påverkar dig idag.
En del av dessa grundantaganden hjälper oss, andra lägger krokben för oss, men till skillnad från fysikens lagar styr våra grundantaganden bara våra tankar och beteenden så länge vi tror på dem. Och när vi väl fått syn på dem kan vi själva välja om de hjälper eller stjälper oss. Terapi handlar väldigt mycket om just det – att förstå skillnaden. De försvinner aldrig helt, krokbenen finns kvar, men när vi blir bättre på att se dem kan vi också bli bättre på att hoppa undan dem.
Tyckte du det här var intressant? Då kommer du antagligen även att gilla:
