– Vad är egentligen poängen med älta gamla minnen? Hur vet jag att jag minns rätt om vad som faktiskt hände? Det kanske bara är något jag inbillade mig?

Terapi handlar mycket om hur det vi varit med om påverkar oss, idag och imorgon. Och då är det naturligt att fundera på om vi verkligen kan lita på våra minnen, om de är sanna. I de flesta sammanhang i livet är den objektiva sanningen och fakta, det en kamera hade kunnat se, det viktiga. Så fort vi ska umgås och samarbeta med andra måste vi vara överens om hur verkligheten ser ut. Lyckas vi inte med det uppstår det lätt konflikter och problem.

Men i terapi är fokuset istället hur du reagerar och vilka känslor du har. Och det styrs enbart av hur du upplever situationen. Inte av hur andra upplever den eller av vad en kamera kan se.

För att se hur detta kan utspela sig i det dagliga livet behöver vi inte gå längre än att titta på helt vanliga missförstånd. Du sitter och pratar med några vänner, och plötsligt säger någon något som gör att du känner dig ledsen och utanför. Det spelar egentligen ingen roll om det var avsiktligt eller bara klumpigt, din känsla av att vara sårad och ledsen är lika verklig för det. Och den känslan kommer att påverka hur du reagerar och tänker.

I terapirummet kan du lita på dina minnen

Tydligast blir det här med fobier. Arachnofobi är en panisk rädsla för spindlar. Det spelar ingen roll att svenska spindlar är ofarliga. Oftast vet de som lider av arachnofobi redan det. De undviker ändå miljöer där de riskerar att stöta ihop med spindlar, och får panik om de ser en spindel. Den objektiva verkligheten har inte en chans mot upplevelsen av verkligheten.

Därför kan du lita på dina minnen när du går i terapi. Även om det inte var vad en kamera hade kunnat se är det du upplevde sant, och du reagerade därefter. Frågan är om din reaktion hjälpte eller begränsade dig. Det är i den frågan du måste ta avstamp. Genom en bättre förståelse för hur du reagerar i olika situationer, och varför, står du bättre rustad att hantera framtida situationer.